Kristina 1-öre, grundlurad av en myntbild

Kristina öre Nu ska jag berätta hur jag blev totalt grundlurad av en bild på ett mynt som jag fick via mail. Det händer ganska ofta att man kontaktar mig via hemsidan och har någon myntrelaterad fråga. Sommaren 2008 fick jag ett mail med bilden till höger och den trevlige dalmasen undrade vad det kunde vara. Jag kunde direkt konstatera att det var ett otroligt fint Kristina 1-öre från 1646. Berättade att jag tyckte mycket om dessa trevliga, tunga mynt, som vägde över 50 gram. Skrev vidare att dessa mynt nästan alltid är korroderade, ofta med många klumpar, snedcenrerade och har många gånger defekter redan vid tillverkningen. Detta var dock ett mycket fint exemplar, bättre än 1+. När jag tittar efter så skrev jag faktiskt att jag tyckte det var nästan för bra, så att man kunde undra om det var en förfalskning. Jag blev väldigt till mig över detta fina Kristina öre och undrade om man inte kunde få köpa det.

Dalmasen berättade hur han hade kommit över myntet. Vid en cykeltur stannade han till på en plats där någon hade eldat upp diverse skräp, gamla fönsterbågar mm. Han sparkade runt lite i askan och där låg myntet! Det lät spännande och kunde också förklara sotet på myntets frånsida. Han kunde vänligt nog tänka sig att sälja myntet till mig för mitt bud på 1500:- Jag kunde först få myntet för påseende och han skickade det till mig samma dag. Under tiden fördjupade jag mig i Sten Törngren's Kristinas ettöringar av koppar. En mycket fin bok! Jag kom fram till att myntet överensstämde med variant ST 46-E1. Men jag noterade att pilfjädrarna hade en mycket kraftigt markerade linje runt om. Jag mailade några myntkännare om min upptäckt men ingen kände till något om detta.

46-E1, Kristina 1-öre, 1646

46-E1, 46-års krona, rutor i åtsidans fält, pilsköld mellan rutor.
Sten Törngren. Kristinas ettöringar av koppar


Jag var mycket exalterad och tänkte på hur denna fina Kristina 1-öring skulle utgöra en riktig pärla i min myntsamling. Jag cyklade raskt hem på lunchen nästa dag för att titta på myntet när det kom med posten. När jag tog det vadderade brevet i min hand kände jag direkt att det var något som inte stämde. Här hade man suttit och granskat fotot minutiöst och sen så räcker det med att hålla i brevet för att konstatera att myntet inte var äkta. Suck...när jag öppnade brevet så plockar jag fram ett litet uselt "mynt" som efter en kontroll bara vägde 13 gram och var 30 mm i diameter (Det borde ha vägt 51 gram, med en diameter på 47 mm). Vilken enorm besvikelse! Detta är förmodligen någon slags turistkopia som kanske präglats i Avesta i samband med något jubileum. Maila gärna om du känner till något om detta "mynt". Det finns konstigt nog inget skrivit på randen eller på något annat ställe på "myntet".

Kristina ören


Där ligger den som en ful ankunge bland mina andra slitna men ändå äkta Kristina 1-ören.
(Ett vackert exemplar av en Kristina 1-öre, står fortfarande högt upp på min önskelista)


kristina-miniatyr
"Gåtan" med Kristina 1-öringen löst!

För ett par veckor sedan var Ulf Ottoson vänlig nog att maila till mig och berätta bakgrunden till den här kristina-miniatyren som spelade mig ett spratt.

Ulf skrev att han hade originalfoldern till den här souverniren som tydligen gavs ut i samband med en utställning på Gysinge Bruk. Han bifogade också fina bilder på miniatyren och på foldern.

På foldern som är tryckt 1996 så kan man läsa följande:

Kristina Folder

Storsjöskatten – en sann sägen

År 1650 sjönk en båt i storm på storsjön i Gästrikland. Båten var lastad med fjärdingstunnor fulla av kopparmynt. Mynten utgjorde ett helt års kronoskatt från bönderna i Österfärnebo och skulle via Gävle fraktas till Stockholm. De män som rodde båten omkom, skatten sjönk till botten och i åtta dagar letade 23 båtlag utan resultat efter båten och skatten. Bevarade brev mellan Österfärnebo socken och drottning Kristina berättar att skatten aldrig behövdes betala på nytt.

År 1889 hittades delar av skatten av en slump. Ett flottarlag bärgade olovligt ca 2700 mynt och det ledde till en två år lång rättegångsprocess.

Platsen och händelsen föll i glömska, men 1975 började Sven-Olof Zackrisson forska om myntskatten. Efter många års sökande kunde skatten äntligen återfinnas sommaren 1989. Då bärgades 200 mynt och följande sommar 127 mynt, men fortfarande finns delar av skatten kvar på Storsjöns botten.

Myntet är en kopia av ett 1-öresmynt av koppar från 1646 och originalmyntet är dubbelt så stort.


Senast Uppdaterad: 2010-03-21                Copyright © 2004-2010             http://www.tonysmynt.se/